Nyårsafton

Nyårsafton hemma hos oss! Bässe har för andra dagen nu feber och är inte alls pigg men han försöker vara glad. Nu märker man ett alldeles eget drag hos honom, han är en liten hjälte under sjukdom. Varken jag, Micke eller Eira skulle någonsin bjuda på så många leenden och förnöjsamhet som Elrik under feber.
När Alvedonen håller på att gå ur så drar febern iväg upp och vi hoppas verkligen att det här går över snart. Man kan nu känna en fjärde tand och kanske är det det som får han febrig, vi hoppas på det.
Märkligt det här med hur ens barn kan få en att känna, trots att han ändå verkar må så bra i sin feberheta sjukliga kropp så drabbas jag till och från av skräckångest hugg. Dom är ju så oerhört perfekta och underbara, tänk om något skulle hända dom.

Under fotosessionen så vände våran lilla nudist baken mot sin stackars far och bror och bjöd på en ytterst illaluktande nyårsbrakare. Lite festligt blev det så trots allt.

Wynja är det nu med som det har varit de senaste åren riktigt ynkligt. Från att i sin ungdom inte alls låtit smällare och liknande bekomma henne alls så får minsta lilla smäll henne nu att bli ängstlig. Kvällen är fortfarande ung och hund stackaren kommer nog få sina nerver ordentligt testade innan festiviteterna är slut.

Gott nytt år på er! :-)

Bässeboy!

Bässeboy i sitt budgetgym. Visserligen så har han ett nytt fint pingugym men då det är av tyg och han är känd som storvomör så har vi gett upp det.
Nu så nöjar han sig inte heller att ligga stilla på ett och samma ställe utan ålar och rullar runt för fullt.
Igår så körde han en blandning av ålning och krypning.

När Syrran sover så passar Bässe på att rota bland hennes prylar. Gud nåde den lillebror som gör detta framför henne.

Vår lilla Baglady håller sin vagn för helig, bäddar ner sina dockor och gosedjur i den samt packar serviser kastruller lego och andra kära tillhörigheter där under.


Igår så visade det sig att Bässe nu faktiskt kan sitta själv.

Vi var på 50-års kalas nu i helgen. Till att börja med så visade lillan upp sin nya extremt blyga sida. Skulle bäras och vägrade att titta på eller interagera med någon utan begravde ansiktet djupt i i sina föräldrars bröst.

Bässe var lugn lite blyg men för han släpte det nästan genast och han njöt över att få gå från famn till famn.

Vette tusan om Eira fick lite bål eller vad det var som hände för plötsöligt så sprang hon upp på scenen, började dansa.

Sprang runt skrikandes Titta på mig titta på mig titta på mig!! Samt knuffade omkull de små julgranarna som stod på scenen.

Från att ha önskat bort hennes blyghet och folkskygga sida till att sakna den när hon blev till vårat lilla vilddjur.