Bässes första smakis!

Så här såg det ut en gång för inte allt för länge sedan när lillan fick sin första smakis.

Bilden ovan talar tydligt om hur hon såg på upplevelsen samt så illustrerar den riktigt beskrivande hennes relation till mat många månader framöver.

Så gissa om lyckan blev stor här hemma då det visade sig att Bässe verkligen var positivt inställd till denna nya upplevelse som mer eller mindre fast föda ger.

Nu vet vi att vi inte ska ropa hej förren vi kommit över ån men gossens förtjusning var en fröjd att se. Han gillade verkligen Morot/potatis puren. Vi hyser verkligen stora förhoppningar att Elrik inte ska få lillans tidiga aversion mot mat .

Lillen skrattade sparkade med benen glatt och fäktade entusiastiskt med armarna samt försökte ta skeden av mig.
Lillan hade däremot inte alls särskilt svårt att hålla sig för skratt hon grät mest och skrek olyckligt hela tiden.

Att Bässe fick ha en så fin haklapp var ju blodigt orättvist och varför blev han matad? Då hon fick sig en sked med pure så spottade hon ut det äcklat men blev inge lyckligare.

Vardag

Vi har en storslagen plan att låta Bässe nu börja testa lite fast föda hitills har han fått i sig lite Tingelingtårta som han själv då försåg sig med. Smör och lite smörgåsrån.
En helt ny dimension av syskonrivalitet och missunsamhet har nu visat sig. Eira klarar lixom inte alls av att se sin lillebror med något ätbart i handen utan gör allt för sno det av honom.



Eira älskar fortfarande att få paket här fick hon en liten sammlingsdvd med Wallace and Gromit, vilken lycka den gav!



Storasyster älskar vekligen sin lillebror men leken ska så klart vara på hennes villkor.

Om det inte syns så kan jag upplysa om att lillens små tassebissingar numera är fullt utvecklade attackredskap. Söta små men sylvassa och redo att hugga! Förklarade för honom i morse att huggar han den tutte som föder honom 2 gånger till så blir det bara till att börja äta fast föda på heltid.

Jepp jag fick uppleva ett extremt intensivt och obehagligt sätt att vakna till denna Lördags morgon.

Även fast Sigge ännu ställer sig bra avaktande och skeptisk mot sin yngre kusin så kommer dom helt säkert att få riktigt kul ihop om nått år, skiljer ju bara 4½månad mellan dom.

Lycklig liten Bässe dansar med sin far och sin systers lilla mus som hon fått av Lola, det gick så bra och var trevligt en typ en halv sekund.

Då upptäckte Eira detta oppassande beteende int nog med att pappsen dansade med lillen, nej den förskräcklige lille tölpen hade hennes leksak = KRIG.

Hon gav sig inte utan grät skrek ioch slet av Elrik musen,

(samt alla andra leksaker som han fick eller kunde få.)

Kom mammsen, titta Ejja gjort!!

Hon tog min hand och ledde mig till grinden ut mot hallen och visade vart hon föredrog sin lille mus.

Hellre än att låta Bässe ha den och av ilska mot sin bror så slängde hon ut den i Wynjas vattenskål.

Stackars lilla Bässe.

Ja det är synd om lilla Bässe! Här får det arma gossebarnet agera modell då jag vill skryta över resultatet av min garnmisshandel. Bestämde mig för att ta tag i mitt gammla syslöjdstrauma, möta mina demoner och börja en kurs i stickning.


I morse fann jag mitt försummade yngsta barn uppålad i spjälsängshörnet gnagandes på en infångad lampsladd med sina vassa små bissingar.



Här agerar han glatt lockbete

Det är typ enda sättet nu för tiden att få lillan att "frivilligt" vara med på kort. Tar man fram kameran och vill fota henne så blir hon något mellan svinförbannad och dötjurig.

Gäller då att säga ok då fotar jag Bässe i stället och till blixtrandet mot honom jollra med honungstämma.

Då övervinner hon minsann sin fotofobi, skriker att det är hennes tur och ler så sött in i kameran i nån liten sekund iallafall.