Bilden ovan talar tydligt om hur hon såg på upplevelsen samt så illustrerar den riktigt beskrivande hennes relation till mat många månader framöver.
Så gissa om lyckan blev stor här hemma då det visade sig att Bässe verkligen var positivt inställd till denna nya upplevelse som mer eller mindre fast föda ger.
Nu vet vi att vi inte ska ropa hej förren vi kommit över ån men gossens förtjusning var en fröjd att se. Han gillade verkligen Morot/potatis puren. Vi hyser verkligen stora förhoppningar att Elrik inte ska få lillans tidiga aversion mot mat .
Lillen skrattade sparkade med benen glatt och fäktade entusiastiskt med armarna samt försökte ta skeden av mig.
Lillan hade däremot inte alls särskilt svårt att hålla sig för skratt hon grät mest och skrek olyckligt hela tiden.
Att Bässe fick ha en så fin haklapp var ju blodigt orättvist och varför blev han matad? Då hon fick sig en sked med pure så spottade hon ut det äcklat men blev inge lyckligare.
3 kommentarer:
Hahahaha, vilken taskig storasyster!!!
Det är verkligen fascinerande och se hur pass småsint hon kan vara. samtidigt som hon tycker om honom så järremycket så tar syskonrivaliteten/tvåårsåldern ibland över hennes bättre sidor.
Konkade ert dagis?! Vad tråkigt... Drev inte konkursförvaltaren det vidare och lät någon köpa upp det då? Det brukar väl vara det vanliga förfarandet... Men det kanske inte fanns tillräckligt med barn... Förra hösten hade vi typ åtta barn inskrivna och tre personal, det gick med rejäl förlust varje månad... nu har vi full barngrupp och mer personal och går jättemycket plus, skitkul!
Har ni annat dagis på G för Eira och även Elrik längre fram då?
Skicka en kommentar