onsdag 27 januari 2010

En gång för länge länge sedan..

Slänger in lite gammla bilder från slutet av December. Nu känns det verkligen som evigheter sedan vi var ned till farmor och farfar, men det är bara drygt en månad sedan.

Eira visar sin vanliga fascination av vinflarror.


Juldagsmiddag!


Farmor och farfar har verkligen roliga leksaker!



Lillan i sin fina dress som hon fick i julklapp.



Pulkatur runt området.




Micke passade på att bli "sjuk" och ömkas av sin mor.



Lånade även min fina morgonrock som jag fick i julkapp för att mysa på i sin sjuklighet.




Eira städar så fint efter festligheterna.




Hemma igen så satte pappsen ihop lillans docksäng som hon fått av morfar i julklapp. Hon blev verkligen störtförtjust i den nya möbeln, drog runt den och använde den som klätterredskap mot nya höjder.
Numera står den i hallen i väntan på att hennes majonäs klättermani ska avta.


Nu har vi fått ta bort knapparna till våran spis eftersom lillan hela tiden springer och sätter på plattorna.
Lilla fröken når nu verkligen allt! Hon ställer sig på tå sträcker ut sina klåfingriga små fingrar och drar till sig allt.
Blåögat som hon fick på julafton efter trappincidenten var bara början. Förutom att hon fick ett redigt bett på dagis så händer det att klätterapan faller och nästan alltid pryds hon av nått blåmärke.
Som hennes far uttryckt sig vid något tillfälle, " hon gör då verkligen skäl för sitt efternamn"
jo vi Isakssons kan nog vara ganska retsamma speciellt mina syskon och hon brås väl på dom. Trots sin späda ålder så har lillan banne mig svart bälte i retsamhet.
Med stor förfäran gapade vi över vårat lilla barns stora hemska bitmärke som hon hade under ögat.
Det var ett närmast perfekt avtryck av två tandrader som hon fått på dagis. Stackars våran lilla älskling!!
Dagen därpå fick vi höra vad som föranlett bettet. Eira var tydligen inte helt oskyldig utan hade retsamt tagit av jämngammla Ayse nappen och låtit den dansa framför henne för att snabbt dra undan den...
Till slut hade tydligen Ayse fått nog och bestämde sig för att äta upp källan till all retsamhet!

1 kommentar:

Strandskatan. sa...

Heeeeeej, Vännerna!

Hon är bara så underbar den där lilla Eira.Jag torkar skratttårar. Tack, för allt roligt ni delar med er!

Kram från mig!

Lena.