Vår(a)ungar

Det börjar äntligen så ut som vår! Idag är det grått och trist men snön smälter bort backen syns och när vädret är vackert så är det verkligen vackert. Trots alla framtinade bajskorvar och trots att den kvarvarande snön är svart. Äntligen vår! Vårat raglande lilla fyllo vågar jag nog påstå att han raglar nu mera än han kryper. Han ser otroligt möppig och söt ut när han tar sig fram och han är så stolt! Står man nära han så dyker han ofta av pur lycka handlös mot en så det gäller att vara på språng då tilliten är en dåres. Både de små ligger nu och sover efter att ha varit riktigt plågsamma båda två mest hela förmiddagen. Jag är lycklig, de lever är friska och mår bra och jag har turen att få bråka med dom. Eira uppvisade nu på fm sin fantastiska känsla för humor. Jag stod i köket och smygåt av en chokladbit då jag hörde henne ropa, pappa? Hon kom in till mig drog in luft överdivet genom näsan och vädrade dramatiskt. -Pappa? Ä pappa här? *sniff sniff* Har pappa fisit? Va säger du frågar jag och sväljer snabbt det jag försökte dölja i munnen. -Pappa fisit? *sniff sniff* Nej det är Ejja! Ejja har fisit!!! Nöjd med sitt skämt skrattade hon godmodigt medans jag ömsom frustade ömsom småskrek ut min förtjusning. Imorse ställde hon sig framför bilden på sig själv och Barbro och utbröt med stort lidande. " Jak sakna fammo jättemycke"