Bättre lycka nästa gång alltså.
Båda våra små möppar är lite speciella när det kommer till sömn. Elrik som jag först fruktade hade narkolepsi har nu blivit ganska svårsövd och vill helst bli buren hela tiden.
När så Eira somnat och sover sin dagssömn ute i hallen så gäller det att bära runt på, smyga och försöka hålla hans majonäs minimuppen nöjd.
Vaknar Eira så går det i regel inte att söva om henne och får hon inte sin sömn så blir det ett litet helvete här hemma.
Ibland känns det som att man lever som gömd mellan några väggar i tyskland under andra världskriget. Inte höras, inte synas, smyga smyga för att undvika upptäckt!
Igår var det hopplöst med den trötte lillemannen, han ville sova men fick ingen ro i kroppen missnöjd överallt tills att jag stötte upp honom i lillans matstol.
Vilken lycka! Vilken känsla för lillen! Han satt där nöjt och ägde världen och njöt av utsikten medans jag fick fixa lunch han med att äta den samt ta det lite lugnt!
Nu skulle syrran allt se mig!
Efter ett tag lyckades jag till och med söva den övertrötta avkomman och till och med få honom att sova själv.
Efter ett tag lyckades jag till och med söva den övertrötta avkomman och till och med få honom att sova själv.
I samma veva vaknade lillan. Det första hon såg när hon kom in i vardagsrummet var hennes matstol med lakan i.
Hon förstod med det samma vad som hade hänt och blev riktigt upprörd.
- Min Ejjas stol det är min Ejjas stol. Nää bässe!!
Som tur var sov den lilla skurken och slapp så möta sin systers bannor. Det är helt klart dax för oss att köpa in en till matstol till lillgrabben
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar