Pappsen blev alldeles förväntansfull och såg fram emot att få mata sin son, med Eira var första pappamatningen en väldigt vacker och högtidlig stund.
Den här gången blev det lite annorlunda eftersom Eira pga sin fars oerhörda svek bröt ihop totalt, hon gjorde allt för att under skrik och gråt erövra flaskan med lillens tuttmjölk.
Hur kunde pappsen vara så småsint och mata lillen?!
Till slut gav jag lillan lite pannacotta och hon lugnade ner sig.
Pappsens ögon han blänka till av rörelse men lillen var för stunden föga intresserad av att äta.
2 kommentarer:
Hahaha, det där var ju ungefär hur kul som helst!
Ja det är roligt nästan jämt här...
;-)
Skicka en kommentar