Vi hade även enorm tur med parkerinsplats då en bil just efter att vi köat oss genom parkeringen gett upp och körde därifrån åkte iväg och lämnade till oss en plats. Vi hade även tur med sällskapet som bestod av Tinny, Jonas, Minja och Yrja som vanligt var dom så trevliga så. Sen så tog lixom turen slut. Varför får man alltid för sig att tillbringa sina extremt få ut på stan dagar då även resten av Sönsvall gör det? Det var minst sagt trångt men det är kul att staden satsar så stort och hjärtligt på nationaldagen!
Elrik blev riktigt olycklig och närmast otröstlig och vi befarade att han höll på bli sjuk. Väl hemma så visade det sig som tur var att han nog bara hade hemlängtan. Kanske är det så att våran lilla gosse inte alls uppskattade detta med folksammlingar. Han blev iallafall extremt gosig och nöjd när han kom hem. Dvs så länge han fick vara i famnen för han var trött och hade som ett ökar trygghetsbehov efter den supersociala upplevelsen. Väl i bilen så drog jag personligen en stor suck av lättnad över att Eira idag inte ställde till en liknande scen som hon gjorde igår på loppisen. Eira blev som eld och lågor av lycka då hon såg hoppborgen. Hon älskar hoppborgar eller ja tanken på att få studsa runt i dom. Väl på plats så solkas glädjen då äldre bulldozers inte ger de yngre utrymme.
Då ett gråtande större barn hoppade till sin far och beklagade att ett annat barn knuffats och den "vuxna" personen uppmande barnet att det bara är att knuffa tillbaka. Då slutade jag uppmuntra Eira till vidare lek och vi gick därifrån. vad tänkte puckot med? Uppmuntra ungarna till att bråka i den lilla hoppborgen?!
Eira du får låna den av mig. Min väska? Det är min väska? Åhh min finaväska!! Eira blev minst sagt nöjd när hon fick låna mitt lilla väskfynd som jag köpte på vikingamarknaden för några år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar