Min underbara dotter.

Eira kan verkligen få en en att känna sig duktig och bra. En sak som hon verkligen uppmuntrar
är sin mors patetiska försök till stickning och nu senast virkning.
Oavsett hur otympligt klumpigt och eländigt resultatet blir så strålar hon så glatt och ofta så ger hon upp ett glatt litet skrik när jag överräcker min senaste "skapelse".
Det blir riktigt kul att dona på trots det egentliga resultatet som oftast ser ut som en katastrof.

Lillan tycker det är så spännade när jag gör något och känner det som viktigt att få det intygat att det stundande resultatet tillkommer henne.

Idag kom Lola och Co förbi på en liten visit. Eira som så ofta saknar Lola blev väldigt glad men tvååringen i henne hade svårt att vara en god värdinna. Lola blev så klart less på att få allt slitet ur näven och ignorerade bitvis Eira och hennes tjat om hon borde vara glad.

Dagens citat;

- Usäkta mig, Lola är elak.

Detta kläckte en djupt bekymrad Eira ur sig till Helene efter att Lola lessnat på hennes tjat och possesiva beteende.

Ska om jag kommer ihåg ladda upp bilder på Eiras första huvudfotingar i morgon. De är på hennes farfar och farmor som hon så ofta pratar om när hon ritar och målar. Speciellt farfar känns lätt igen då han porträtteras med glasögon.