söndag 1 mars 2009

Magsjuka

I gårkväll slog det till med dunder och brak. Lillan har nu fått sitt livs första magsjuka, varför kunde det inte vänta hon är ju så liten.

Under förmiddagen så märkte vi att hon var lite lugnare än vad hon har varit på sistone men samtidigt så var hon bra förnöjd, småkräktes några gånger så vi tänkte att hon nog är sur i magen.

Så satte det igång! Eira var trött men kunde inte sova, grät och sen kom det litrar med kräks. Tror vi båda vart lite rädd. Hur kan en så liten kräkas så mycket och är det bara magsjuka, ingen av oss har ju varit sjuk.
Mamma fick prata med en så snäll och trevlig kvinna på sjukvårdsrådgivningen och vart efter det bra mycket tryggare.

Det var bland det mest hjärtskärande jag sett, hon led verkligen hade så ont och vart så kraftlös.


Mamma, pappa och Eira fick bytta kläder och sängkläder flera gånger. Magsjukan ledde även till att Lillan fick sin första dusch och i några minuter verkade livet leka igen.
Så klart man blir lessen och gråter när kroppen blir helt tömd på kraft och vätska. Mamma kände sig som den elakste av elaka när lillan bara fick små tutta lite, hungern slet så i henne men fick hon för mycket så kom det ju bara upp igen.

I natt så sov hon bra och fick äta sig mätt utan att spy.
Klart att en liten goskit är härjad idag och fortfarande kass i kistan men vad skönt att inte vara i spytagen längre!
Idag är Lillans mamma och pappa så glada över att se leenden och få höra glad sång från den älskade lilla ungen.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Huga, vår lilla fis. Man blir ju så hjälplös när de blir sjuka. Skönt att det gick över så pass fort!

Anonym sa...

Bläsch, magsjuka är verkligen okul... skönt att hon mår bättre nu!!! Det viktigaste är ju att de får i sig vätska, sockersaltlösning är ju en sak man får stifta bekantskap med som förälder... *ler*

Familjen Knas sa...

Och oro trodde inte att JAG skulle bli en sån där orolig och hönsig mamma ;-)
hihi

Nu äter hon äntligen som hon ska så nu andas jag ut. Blir alldels nipprig när hon inte vill äta

Anonym sa...

Haha, själv trodde jag ju att jag skulle bli den våpigaste av alla våp när jag vart mamma... men jag e rätt avslappnad på många sätt, iaf jämfört med väninnor... Men en viss våp-gen har jag nog i mej ändå... *s*