Hon trycker på knappar skruvar på rattar och stopar in fingrarna i alla skrymslen hon kommer åt, vi flyttar upp alla våra tillhörigheter vi är rädda om förutom förstärkaren och dvd:spelaren, finns som ingen stans att ställa dom.
För detta är lillan väldigt tacksam för självklart ser hon de då som sina leksaker.
Man har nu förstått vad AjjAj, inte och nej betyder och själv så ruskar hon högtidligt på huvudet och skyndar sig att för att hinna pillra innan hon blir bortlyft.
Igår var pappa så pass fräck att han lyfte bort Eira och sa åt henne flera gånger, som den envisa lilla pappas flicka hon är så bestämde hon sig för att göra ett exempel av denna kamp.
Hon vägrade att låta sig roas av något annat och sprang dansande fram till musikannlägningen för att stänga av den. Gång på gång på gång till sin faders stora förtret och förmaning.
Eira vart jättearg på han!
Till slut sa hon ifrån på skarpen och skrek ut sin frustration. Dumma pappa det är jag som bestämmer!!
Det var tydligt för mig som åskådare att jag nu bevittnade en giganternas kamp i envishet.
1 kommentar:
Haha det här känner jag igen =) haha
Skicka en kommentar