Har alltid gjort och kommer nog alltid att göra så.
Idag var det så dax för lillans första "dag" på dagis. Lagom tills att lillan som klivit upp halv 6 borde sova så åkte vi iväg för att inskola hennes majonäs.
Hon uppvisade en hel del trötthetstecken och det kändes bra spännande, kommer hon väl framme att explodera av ilska eller vara en grinig liten bärfis?
Ett två Tre och så blev hon ett dagisbarn!
Seriöst så blev jag och Micke både chockade och lite sårade, vi hade inte en aning om att våran dotter är så otroligt självsäker och kavat.
Hon kände verkligen inget behov av oss utan undvek snarare ögonkontakt och våra försök till kontakt. Vet inte om hon kanske var rädd för att vi skulle ta henne bort från allt skoj eller så var hon helt enkelt förtrollad av allt det roliga och spännande som fanns på plats.
Efter att ha varit lite blyg och avaktande på sin moders arm så släppte hon sig osäkerhet efter ca 10 minuter.
Inte nog med att hon fick träffa två fröknar och flera barn, hon stötte även på gammla bekantaskaper som Ayse, Deniz och Milla!
Här på bloggen lägger jag bara upp bilder på de jag vet att jag får publicera ifall ni undrar om barnbristen på bilderna.
Även lillan red på denna ytterst läskiga varelse med blodröda näsborrar och mun som vi kallade Bäckahästen, hon lät sig tryggt hanteras av fröknarna, lämnade rummet utan oss och gosade med de andra barnen.
Ayse alldeles vaken och pigg!
Jag håller nog med Milla i hennes prognos över framtiden hon och Eira kommer nog bråka på bra men hitills är det mest klapp och konkurrans om nappar och leksaker.
1 kommentar:
Ja, det där gick ju som smort. Lillan var tydligen insmord i den allra halaste av friktionsdämpare må jag säga! Hm, vore ju kul om hon visade något slags intresse för ens existens överhuvudtaget. Nåja, som Eiras farfar så vist sade medan han antagligen nickade som en vis gammal indian så lär det väl bli andra ljud i skällan om hon skulle göra sig illa eller så. Men det får väl framtiden utvisa...
Skicka en kommentar