Vårshow

Igår kväll så var vi på Hedbergska skolas vårshow, hur man nu kan kalla en show som går av stapeln i Januari för något med vår är mer än vi kan förstå..



Jag har tidigare varit på en vårshow men mindes inte vart vi skulle så förutom att vi var ute i sista minuten så infann sig en viss spänning, skulle vi hinna och lyckas komma i tid? Eftersom mormor Mokklar var där så ringde Micke henne och så vart vi guidade vart vi skulle.

Eira hade sovit mindre än 2 timmar under dagen och var grymt trött men hon vart till att börja med helt till sig och exalterad. Wow det var ju bättre än tv! Hon fascinerades verkligen av ljusen ljuden och rörelserna. Det funkade faktiskt jättebra och hon accepterade öronskydden men till slut så tog tröttheten ut sin rätt och vi åkte hem i pausen.

På bilderna nedan brorsan Mikka flankerad av två brudar, de uppträdde med satellit

Det var vårshowens 30 års jubileum och temat var Best of vårshowen dvs alla upptädandena var sådana som varit med i tidigare uppsättningar.

Går inte att låta bli att bli impad, helt otroligt vad ungdomarna är duktiga! (skall läsas med en gammal tants stämma). Vi såg nu bara hälften men mina favoriter var brorsans Satellit och The show must go on då vart det riktigt mäktig!

Som sagt vi gick ju i pausen och medans vi klädde på lillan så fick vi uppleva en sån där helt otrolig sak.

En gammal tant kommer fram emot oss och säger - Jag tycker synd om bebisen. Öh va vadå frågar jag. - Ja som inte har något för öronen..

Haha eftersom uppträdandet var slut så hade vi tagit av henne hörselskyddet detta kunde ju visserligen inte den oförskämda harpynjan veta. Men alltså varför är vissa gammla så otroligt oförskämda, man tycker ju att med åldern så borde ju vett och förstånd infinna sig.